Det var Pee och jag

peewee3
Jag var inte särkilt gammal när jag började hänga med PeeWee. Om jag minns rätt var jag nog inte mer än 19-20 år gammal. Det var runt år 2000 tror jag, som vi började hänga (och jobba tillsammans). Det var i alla fall stort, att få hänga med sin, på sätt och vis, idol. Jag menar, han var ju med i Sherlock för fan! Det var en stor grej för mig, och vi blev snabbt bra polare. Under denna tid, fungerade PeeWee lite som en mentor för mig, han lärde mig mycket om musikbranschen som jag inte hade en aning om och han drog med mig överallt i Stockholm, där jag fick träffa alla möjliga människor, artister, producenter, DJs och annat löst folk. Det finns därför en hel del roliga, märkliga och minnesvärda berättelser jag upplevt tack vare PeeWee. Med mitt otroliga sinne för att komma ihåg allting, tänkte jag dela med mig lite av dessa stories. Så vi kan börja med den gången Pee och jag blev inlåsta på BMGs kontor i Gamla Stan.

Som många andra kvällar vid denna tidpunkt, hängdes det mycket på East. Det var dit man gick helt enkelt. Denna kväll hade jag hamnat där återigen tillsammans med PeeWee. Vi hade tagit bussen från Södermalm, och dessförinnan tagit någon öl i lägenheten där Pee bodde. Lägenheten var Petters, och där hängde guld och platinaskivor på väggarna, tilldelade både Petter och PeeWee. Mitt Sjätte Sinne, Vinden Har Vänt, Magic Villa och andra klassiker. Det fanns olika priser och utmärkelser överallt, lite vinyl här och där och en tv. Men man satt mest i köket i lägenheten, bredvid en bandare med CD spelare och lyssnade på diverse hip-hop plattor. Och drack öl.

I vilket fall som helst, beslöt vi oss för att åka till East. Med bussen. Raplife.

Vi dök upp på East, som ser i stort sett likadant ut som idag. Man gick runt och hälsade på diverse folk Pee kände. Ayo, Trippel-Ett, Eye N’I, Profilen, Blues, Supreme och många andra. Alla var jävligt hip-hop. Det var Mecca, Phat Farm och PNB överallt. Och någon enstaka WE tröja. Jag visste vem alla var, men Pee berättade ingående om alla. Vad dom gjorde nu, vad dom gjort innan, vem dom hängde med och så vidare. Man fick sig en klar blick över hela hip-hop scenen i Stockholm, som vid denna tid blomstrade.. lite väl kanske så här när man tänker på det i efterhand.

peewee
När East stängde denna kväll, tyckte PeeWee att vi skulle dra förbi BMGs kontor för att lyssna på Eye N’Is demos till hans album. Vi gick nerför Bigerjarlsgatan, och jag minns att vi gick nerför gatan, inte på trottoaren. Raplife. Längre ner, där 7-Eleven ligger, ser vi Eye N’I. Pee hojtar och frågar om han inte ska med. Jag har fått för mig att här hoppar Eye N’I in en limousin, tackar nej till erbjudandet och åker iväg. Men förmodligen var det en vanlig taxi. Nå i alla fall, vi börjar gå mot Gamla Stan.

Väl framme vid BMGs kontor, kommer vi till en liten dörr vid sidan av byggnaden. PeeWee står ett tag och fumlar med koden in. Till slut öppnas dörren. Vi går upp till hans kontor, där Bananrepubliken huserar. Väl inne märker vi att det som finns att förtära är nötter, och det som finns att dricka är läsk och kaffe. Skitsamma. Vi lyssnar genom Eye N’Is demos som sedan blev Radiorevolution och någon enstaka Petter låt från hans tredje album. Pee berättar om varje låt, vem som producerat och mixat, hur dom spelat in, vad dom tänkt för marknadsstrategi och så vidare. Efter två timmar eller så är vi trötta och hungriga. Vi beslutar oss för att dra hem. Vi går ner till dörren, och ännu en gång står Pee och fumlar med koden. Efter fem minuter säger han – Jag har glömt koden. Vi kommer inte ut. Va fan tänkte jag. Skittrött, seg och hungrig. – Vi kommer inte ut, vi får gå upp igen. Jag har försökt alla koder jag kan komma på säger Pee. – Kan du inte ringa någon? frågade jag. PeeWee börjar ringa runt. Men halv fem en vardagsnatt är det inte många som svarar. – Vi får gå upp igen. Jag tror det brukar komma en vakt vid halv nio som låser upp säger Pee till slut.

Tillbaks på kontoret igen. Mer nötter och mer läsk. Mer Eye N’I låtar. Efter ett tag börjar vi lyssna genom en stor hög med demos som skickats till Bananrepubliken. Det är kul ett tag, men majoriteten av dessa demos var så jävla dåliga att vi blir irriterade. Kollar på klockan. Halv sju på morgonen. – Snart kommer nog vakten säger Pee. Äntligen. Men inte fan gjorde han det. Två timmar senare, och då har vi lyssnat på demos i flera timmar, går det äntligen runt en Securitas vakt på BMG. – Va fan gör ni här? frågar han. – Vi har jobbat säger Pee. Och nu ska vi hem.

Det var en märklig upplevelse. Och jag har nog aldrig varit så trött. Men det var, när jag tänker tillbaka på det, ett oförglömligt äventyr. Där det inte hände så mycket, men på ett sätt en hel del.

PeeWee – Majestic Flow salutes you!

Nästa avsnitt i Majestic Flows berättelser, skildringar och stories från det verkliga livet kommer att handla om Petters 25-års fest.

Advertisements

One thought on “Det var Pee och jag

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s